Bakgrund
Krigsveteranerna
Eftersom Sverige av olika skäl inte kunde bidra militärt, beslöt Sveriges regering på kort varsel att bidra med ett fältsjukhus efter att Nordkorea anfallit sin södra granne 1950. Röda Korset gick i juli ut med ett upprop i Sveriges Radio för att rekrytera personal till insatsen. Den 23 september 1950 anlände de första läkarna, sjuksköterskorna och annan personal till Busan för att starta upp verksamheten i det svenska Röda Korsets fältsjukhus i Korea. Sjukhuset fanns efter kriget kvar i Busan till 1957 som civilt sjukhus.
Det är Koreanska Sällskapets ambition att göra det till en tradition att träffas och minnas det svenska sjukhuset den 23 september varje år.
Läs mer om Svenska Röda Korset-sjukhuset i Sigfrid Su-gun Östbergs uppsats Svenska Röda Korset-sjukhuset i Pusan 1950-58 – En studie av den svenska insatsen med avseende på dess varierande verksamhetsfokus samt generella utveckling Svenska Röda Korset-sjukhuset i Pusan 1950-58
Om NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission)
Koreakriget 1950-53 avslutades med att ett vapenstilleståndsavtal undertecknades av de stridande parterna, vilka var FN-kommandot under ledning av en general från USA respektive Nordkoreas och Kinas befälhavare.
För att övervaka vapenstilleståndets efterlevnad inrättades de neutrala ländernas övervakningskommission, NNSC, där Sverige kom att ingå, tillsammans med Schweiz, Polen och Tjeckoslovakien. Vapenstilleståndet har ännu inte efterföljts av ett formellt fredsavtal.
Inledningsvis tjänstgjorde ett 80-tal svenska militärer dels vid infartsportar som hamnar och flygfält, dels i bla. mobila enheter stationerade vid NNSC-campen i Panmunjom. Huvudsyftet var att övervaka personal- och materieltillförsel till de bägge koreanska staterna.
Redan efter ett per år avbröts övervakningen av parternas införsel på grund av stora problem för övervakningsteamen att få tillträde till de avtalade platserna. Det kalla kriget kom att helt styra utvecklingen. Sedan 1956 har NNSC:s verksamhet koncentrerats till Panmunjom, vid Joint Security Area (JSA) i den demilitariserade zonen. Den svenska personalstyrkan har efterhand reducerats till dagens 5 officerare.
Efter 1995 har Nordkorea inte tillåtit NNSC fullfölja sina uppgifter norr demarkationslinjen. Polen och Tjeckien tvingades också att lämna landet. I dag verkar NNSC genom sina svenska och schweiziska delegationer, endast på sydsidan. Målsättningen är att genom sin närvaro stödja stilleståndsavtalet och bidra till stabiliteten i området samt
Läs mer om NNSC på Försvarsmaktens webbplats.
National Medical Center (NMC)
Efter Koreakrigets slut diskuterade de Skandinaviska ländernas regeringar samt Sydkorea, tillsammans med ett FN-organ, möjligheten att etablera ett modernt sjukhus i Seoul. 1956 undertecknades ett avtal dem emellan, som möjliggjorde byggkonstruktion, med invigning den 1 oktober 1958. Den första sjukhuschefen blev svensken Carl-Erik Groth. Han hade också varit den förste chefen för Svenska Röda Kors Fältsjukhuset i Busan 1950. Sjukhuset i Seoul skulle utgöra en nationell resurs med mål att tillhandahålla kvalificerad sjulvård till allmänheten samt att förbättra kompetensen i den koreanska sjukvården.
Avtalet avsågs gälla i fem år men snart insåg man att det skandinaviska stödet fortsatt var nödvändigt. 1963 förlängdes avtalet ytterligare fem år. Den koreanska staten kunde överta sjukhuset 1968, men hjälpen från Skandinavien fortsatte ända fram till 1971. Efter denna tidpunkt har sjukhuset drivits helt av Koreanska myndigheter.
Under de 10 åren mellan 1958-1968 kom totalt 367 skandinaver, varav 134 svenskar att tjänstgöra på NMC.
I dag finns beslut om att flytta NMC från centrala Seoul till de södra delarna av staden. Kvar vid Dongdaemun, finns bla ett litet museum i ett av de små radhusen, där många av svenskarna kom att bo.